Ryggkirurgi

Smärta i ländryggen och nacken drabbar de flesta människor någon gång under livet. I de flesta fall är besvären ganska snabbt övergående – inom några dagar till några veckor. Ett fåtal får problem med långvarig, mer eller mindre svår och funktionsinskränkande värk. Smärtor i ländryggen eller i nacken är dock mer sällan uttryck för någon allvarlig sjukdom.

De problem och smärtor i ryggen som leder till kirurgi beror vanligen på degenerativa tillstånd. I Sverige genomfördes nästan 16 000 ryggkirurgiska operationer 2011. De vanligaste diagnoserna var stenos (försnävning i ryggmärgskanalen) och diskbråck som tillsammans stod för drygt 70 % av alla diagnoser som ledde till operation. De vanligaste kirurgiska ingreppen är diskektomi vid diskbråck vilket innebär kirurgiskt avlägsnande av bråcket, dekompression som är en vidgning av spinalkanalen och fusion (steloperation) för att låsa en eller flera kotor. I de flesta fall syftar operationerna till att lätta på tryck, minska nervpåverkan och stabilisera ryggen.

Utmaningar inom ryggkirurgi

Det finns ett flertal underliggande sjukdomar som föranleder ryggkirurgi. Detta leder till en varierad patientpopulation med olika förutsättningar för ett lyckat resultat av det operativa ingreppet. Data från svenskt ryggkirurgiskt register (Swespine) visar på att det finns en variation mellan vårdgivare med avseende på patientrapporterat utfall samt patienternas sammansättning (dvs. casemix). Vilken typ av patienter som har bäst förutsättningar för ett lyckat resultat med kirurgi är därför viktigt att studera – både med avseende på det faktiska hälsoutfallet och de samhällsekonomiska kostnaderna. Det är även av vikt att skapa förutsättningar för att kunna följa upp och jämföra vårdkvalitet på ett så rättvist sätt som möjligt genom ta hänsyn till skillnader i patientsammansättningen mellan olika vårdgivare. Det är också viktigt hur hälsoutfall redovisas i publika jämförelser för att underlätta patienternas informerade val av vårdgivare. Vårdprocesserna behöver definieras samt vilken betydelse den postoperativa öppenvårdsrehabiliteringen med sjukgymnastik har för hälsoutfallet, behöver följas upp och utvärderas.

Ryggkirurgi

Arbetet inom Sveus ska resultera i:

1. Jämförelser mellan landsting/vårdgivare

För Ryggkirurgi definieras vilka uppföljningsmått som är relevanta samt hur dessa kan mätas och följas upp. Utifrån detta genomförs omfattande analyser av skillnader i metoder, hälsoutfall och kostnader mellan landsting och mellan vårdgivare. Målsättningen är att skapa ny kunskap om hur vården kan förbättras.

2. Uppföljningssystem

Utifrån de analyser som genomförs utvecklas nya metoder för kontinuerlig uppföljning av hälso- och sjukvården. Målsättningen är att underlätta såväl vårdgivarnas arbete med verksamhetsutveckling som landstingens arbete med planering och uppföljning. Systemen, som är baserade på befintlig data, ska bland annat möjliggöra:

  • Kontinuerlig, snabb återkoppling och identifiering av avvikelser.
  • Analyser över tid och jämförelser mellan olika vårdgivare och landsting.
  • Jämförelser mellan vårdgivare med olika vårdtunga patientgrupper.

Organisation för delprojektet

Arbetsgrupp

Holger Stalberg, klinisk projektledare, Stockholms läns landsting, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Fredrik Borgström, projektledare, Ivbar Institute, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Hanna Iderberg, tf. projektledare/analytiker, Ivbar Institute, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. 

Expertgrupp

Peter Fritzell, Svensk Ryggkirurgisk förening
Rune Hedlund, Västra Götalandsregionen
Olle Hägg, Svensk Ryggkirurgisk förening
Hans Möller, Karolinska Universitetssjukhuset
Ewald Ornstein, Region Skåne
Bengt Sandén, Uppsala läns landsting
Emma Svensdotter, Karolinska Universitetssjukhuset
Hans Torevall-Larsson, Landstinget Dalarna
Tycho Tullberg, Stockholm Spine Center