Osteoporos

I Sverige inträffar årligen cirka 60 000 typiska benskörhetsfrakturer. Man uppskattar att ungefär 21 % av alla kvinnor och 6 % av alla män äldre än 50 år har en så låg bentäthet att de uppfyller diagnoskriterierna för osteoporos, vilket motsvarar mer än 400 000 individer.  På grund av avtagande östrogennivåer efter klimakteriet försämras benmassan snabbare hos kvinnor och svenska kvinnor löper en av de högsta riskerna i världen att drabbas av en fraktur. Hälften av alla kvinnor och var fjärde man beräknas få en osteoporosrelaterad fraktur under sin livstid.

Osteoporos

Frakturer orsakar smärta, nedsatt rörelseförmåga och nedsatt livskvalitet. En av de vanligaste benskörhetsfrakturerna drabbar höft. 15-27 %, beroende på kön, av alla patienter över 85 år med höftfraktur avlider inom 3 månader. Den totala årliga kostnaden för frakturer bland äldre har uppskattats till 12.5 miljarder kronor, vilket omfattar både kostnader för vård, kommunal omsorg, och långtidskostnader för historiska frakturer. Baserat på demografiska förändringar i befolkningen uppskattas antalet benskörhetsrelaterade frakturer att öka med mellan 20-30 % det kommande decenniet.

Utmaningar inom osteoporosvården

Det finns en bred samsyn om att osteoporos är en underprioriterad och underbehandlad sjukdom. I Sverige behandlas i genomsnitt 14 procent efter en fraktur, vilket innebär att det är långt kvar innan man uppnår Socialstyrelsens målvärde på 60-70 % behandlade. Den rekommenderad behandlingstid är 3-5 år men ca 50 % av de behandlade patienterna avbryter behandlingen inom 12 månader. Det finns dessutom en stor grupp individer med hög frakturrisk som ännu inte råkat ut för någon fraktur och därför inte kommer till sjukvårdens kännedom överhuvudtaget. En person med osteoporos upplever oftast inga symptom av sjukdomen innan frakturen inträffar.

Det huvudsakliga ansvaret för handläggning av osteoporos vilar hos primärvården, men en rad andra specialiteter som endokrinologi, ortopedi, geriatrik och reumatologi spelar en viktig roll för handläggning och för att initiera preventiva insatser. Samverkan mellan dessa specialiteter kring osteoporospatientens vårdbehov har emellertid varit bristfälligt och det saknas tydlighet kring den kliniska ansvarsfördelningen. Regionala uppföljningar av osteoporosvården indikerar att de landsting som infört s.k. frakturkedjor med systematisk riskvärdering vid benskörhetsfraktur behandlar en högre andel patienter sekundärpreventivt.

Arbetet inom Sveus ska resultera i:

1. Jämförelser mellan landsting/vårdgivare

För Osteoporos definieras vilka uppföljningsmått som är relevanta samt hur dessa kan mätas och följas upp. Utifrån detta genomförs omfattande analyser av skillnader i metoder, hälsoutfall och kostnader mellan landsting och mellan vårdgivare. Målsättningen är att skapa ny kunskap om hur vården kan förbättras.

2. Uppföljningssystem

Utifrån de analyser som genomförs utvecklas nya metoder för kontinuerlig uppföljning av hälso- och sjukvården. Målsättningen är att underlätta såväl vårdgivarnas arbete med verksamhetsutveckling som landstingens arbete med planering och uppföljning. Systemen, som är baserade på befintlig data, ska bland annat möjliggöra:

  • Kontinuerlig, snabb återkoppling och identifiering av avvikelser.
  • Analyser över tid och jämförelser mellan olika vårdgivare och landsting.
  • Jämförelser mellan vårdgivare med olika vårdtunga patientgrupper.

3. Värdebaserade ersättningssystem

Inom Sveus utvecklas också så kallade värdebaserade ersättningssystem. Principen för dessa är att premiera de vårdgivare som åstadkommer goda hälsoresultat och nöjda patienter med så låg resursförbrukning som möjligt. Detta innebär ofta ökade befogenheter och ökat ansvar till vårdgivarna för att stimulera innovation och värdeutveckling. Sveus ersättningssystem kan innehålla olika komponenter för olika patientgrupper. Ett viktigt delmål är dock att ta fram en standardiserad modell för värdebaserad ersättning.

Implementering av ersättningssystem sker separat vid respektive landsting/region utifrån behov och förutsättningar.

Organisation för delprojektet

Arbetsgrupp

Anna Spångeus, Klinisk projektledare, Region Östergötland, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Ingrid Lekander, Projektledare Ivbar Institute, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Expertgrupp

Anne Ekdahl, Region Östergötland
Ann Hertzman, Region Östergötland
Lisa Keisu-Lennerlöf, Riksföreningen Osteoporotiker, ROP
Mattias Lorentzon, Svenska osteoporossällskapet, SvOS
Dan Mellström, Västra Götalandsregionen
Andreas Meunier, Region Östergötland
Britt-Marie Nyhäll-Wåhlin, Landstinget Dalarna
Mats Palmér, Stockholms Läns Landsting
Margareta Swartz, Region Östergötland
Marta Vergara, Region Östergötland
Kristina Åkesson, Region Skåne